Kultur o Nöje

"Tänk att Eric Saade skulle kännas som en av de mest genuina"

Kultur o Nöje Artikeln publicerades

Under många måltider kring Så mycket bättre-bordet har servetterna fått torka tårar också. Men få av de små sammanbrotten har känts så äkta som Eric Saades.

Det började lättsamt med en pannkaksfrukost i det gröna och ingen kunde väl tro att den till synes mycket sorglösa Eric Saade skulle ha något med svärta att berätta. Men redan under lunchen då han kallade ladan för kebabkiosken och fick alla att trycka i sig falafelrulle (mums) släpptes barndomssvärtan fram. Stridigheter mellan hans föräldrar på grund av en sårig skilsmässa har så klart satt sina spår, och även om Saade lyckades hålla nerverna under kontroll när han berättade om det syntes en inre stress sippra fram som svett i tinningarna.

Uno Svenningsson lyckades sen under middagen pricka in exakt var Saade, som hela sitt unga liv verkar ha kunnat trycka undan obehagliga känslor, har sin akilleshäl. Berättelsen om Saades morfar som engagerat hjälpt sitt barnbarn med musikkarriären, men som hann gå bort strax innan Saade slog igenom berörde mig som få "bekännelsehistorier" runt det där matbordet har gjort. För när Eric Saade berättar att han känner det som ett misslyckande att han inte slog igenom snabbare för sin morfars skull, och måste lämna bordet med tårar i ögonen, ja då gråter jag en liten skvätt också. Tänk att Eric Saade skulle vara en av de medverkande som känns mest genuina.

Tyvärr har nog Saades motstånd mot att släppa fram känslor genom åren också bidragit till att hans musik är ytlig och innehållslös. Senast jag skrev var det Anders Wendins dag i programmet - den artist i gänget som enligt mig har den starkaste låtkatalogen. Saade är i mitt tycke den med den svagaste låtkatalogen och jag vill låta det vara osagt om det är anledningen till att det musikmässigt blev ett ganska trist avsnitt. Men den enda som kunde göra en tolkning med imponerande tyngd var Sabina Ddumba.

FAKTA

Så bra var tolkningarna

Tre fjädrar

Uno Svenningson – Slå

Den här veckan lyckades Uno inte beröra riktigt lika mycket, trots Staffan Hellstrand till hjälp och den fina ambitionen att göra om Melodifestivallåten Sting till en mobbinglåt på svenska. Jag var mer uppmärksam på Unos paljettbeströdda kavaj.

Tre fjädrar

Kikki Danielsson – Darkest hour

Vi glömmer det mycket pinsamma ögonblick då Eric Saade inte kunde förstå "hur glada Kikki kunde välja en så mörk låt". Det hade varit klokt av Saade att ta reda på lite om de andra. Kikki lyckas lyfta den uddlösa balladen flera snäpp med sitt country-stänk.

Två fjädrar

Icona Pop – Hearts in the air

Kanske lägger duon för mycket tid på att tramsa med Uno (som blev pinsamt förtjust i balle-skämtet) för den här tolkningen verkar vara gjord utan engagemang. Överraskande trist.

Fyra fjädrar

Sabina Ddumba – Could you be my man, boy

Äntligen träder Sabina Ddumba fram och knockar en med sin tolkning. Vi vet ju att hon har det i sig. Med sin lek med låtens originaltitel, sitt supercoola framträdande och 80-talsflirten i arrangemanget slår hon de andra med hästlängder. Min favorittolkning så här långt i serien.

Två fjädrar

Tomas Andersson Wij – Den dag jag vinner allt

Det är absolut en bra idé på pappret att göra Popular till en riktigt vemodig bit på svenska. Men problemet är att TAW ofta överdoserar ingrediensen vemod, och det blir inte vackert utan lite tråkigt.

Två fjädrar

Anders Wendin – Wide awake

Wendin vill ta pojkpopen till gubbrocken för att göra en poäng. Poänglöst när det blir en medioker låt som jag glömt redan innan den är slut.

Visa mer...